Tootzies

Jag ÄLSKAR min one piece! There, I said it.

Skönare plagg kan knappast finnas på marknaden. Den är varm, gosig, skön, mjuk, ful, bekväm och helt underbar.

Och precis som sambon befarade så vistas jag bland folk i den. Hittills har vi hunnit handla nere på lokala mataffären, storhandla i Haninge samt lämna mormor på Centralen.

Det mest roliga är att folk kollar. Ha ha ha! Det trodde jag faktiskt inte att folk skulle göra.

Överväger att skriva min tenta i den på fredag. One piecen är lite smått betingad nu liksom.

Jag har inget liv just nu. Tenta på juridiken på fredag och tentaångesten är enorm.

Nej, det här är ingen heminredningsblogg men VI HAR ÄNTLIGEN KÖPT RIKTIGA SOFFOR!

Efter att inleda vårt samboende med två stycken urfula 90-tals fåtöljer så bytte vi upp oss till en lika ful dagbädd, vilken vi tappert försökte hotta upp med diverse tyg. Nästa soffa att flytta in var en jättegammal soffa som vi fick från sambons mormor. Den klädde vi om med hjälp av billigt tyg, häftappart och symaskin. Efter det åkte vi till Asko Outlet och köpte oss en brun divansoffa som "fick duga så länge". Mycket korkat, två år efter att Fisen kom till världen så kastade vi den på grund av bäbiskiss, välling, barnkräks, you name it och det fanns ingoffat i soffan. Då flyttade en svart Klippan-soffa och en Ikea bäddsoffa in. Obekväma, alldeles för små, omatchade och numera kasserade. (Eller ja, inte bäddsoffan, den har Fisen fått) Efter ett helt vuxenliv av osköna och tillfälliga soffor så är det ljuvligt att sjunka ner i en av de långa, breda, sköna, snygga sofforna vi har köpt. Att det dessutom blev TV-möbel och nytt vardagsrumsbord gör hela vardagsrumsvistelsen ännu bättre. Äntligen.

I år får jag världens bästa present - min mormor kommer ner!

Jag är så glad och det ska bli så roligt att visa mormor hur och var vi bor, var Fisen går på dagis, hur hans fröknar ser ut, hur hans rum ser ut, hur vår vardag är och var vi lever våra liv.

Mormor har inte varit hemma hos mig sen jag bodde i Bollnäs för 9 år sedan så det här är verkligen stort för mig.

Jag längtar massor till min födelsedag nu och det ska bli så härligt att lilla mormor nere hos oss i flera dagar.

Efter en tur till min sol L är jag nu en påse outfit och fyra idéer rikare inför nästa helgs Halloween-fest.

Klassisk och rolig, typisk och gothig, militärisk och snygg, old fashion och klassik?

Återstår att se.

Ja. Ärligt talat. Jag tål varken Gunilla Persson eller Pernilla Wahlgren. De tillhör båda kategorin "svenskar jag vill slippa".

Gunilla Persson beter sig som en uppmärksamhetstörstande tonåring, och Pernilla Wahlgren har precis samma beteende även om de uttrycker det på två olika sätt. Deras namn rimmar fint, som grädde på moset.

Att sen sitta och håna varandra på en blogg gör knappast anseendet bättre hos någon av dem. Det påminner mest om blogg-kriget som rasade för några år sedan mellan Katrin Zytomierska (även denna tjockis-hatande entreprenör tillhör samma kategori som Gunilla och Pernilla) och öh... Var det Blondinbella? Eller var det Kissie? Sak samma. De gör sig bara till åtlöje bägge två.


Väx upp!

Ett ytterst välbekant begrepp för studenter. Jag är en "sista minuten"-student och brukar sitta och svettas sista veckan inför en salstenta. Nu har jag suttit och svettats hela oktober, och inte fan blir jag klokare för det. Läraren hävdar att 60-80% klarar tentan på första omgången, och att de allra flesta klarar den på tre tentor. Gode gud, låt mig vara en av dem som klarar tentan näst-nästa fredag. Mitt ego, min prestationsångest och - framför allt - min TID klarar inte ett F. Det MÅSTE bli ett E. Det bara måste...

Jag får ärligt talat inte någon riktig överblick på vad vi som elever behöver kunna för att klara oss på tentan. Jag hoppas innerligt att jag pluggar på rätt sätt. Domedagen närmar sig, den andra november är inte lika långt bort i tiden längre och kniven mot strupen börjar kännas.

Igår hängde jag och Fisen med finaste och bästaste Lena en stund. Lena tycker inte om barn, hon tycker bara om barn. Och eftersom Felix vet precis hur han ska charma folk så ägnade han en stund åt att asgarva i en gasmask och lindade Lena runt lillfingret ytterligare lite mer.

I natt har jag sovit i tolv timmar. Som en jävla gris och jag missade hela kvällen med Felix (som jag längtat ihjäl mig efter i helgen när jag har jobbat) och jag missade precis allt som jag skulle göra till skolan idag. Hämta ner gruppens dokument, läsa igenom dem samt läsa igenom rättsfallet igen så att jag skulle vara förberedd.

Jag vaknade 8.40 i morse, tjugo minuter innan Felix måste (!) vara på förskolan. Men eftersom vi är så jävla bäst och kick ass i min familj så hann va, 9.01 lämnade jag Felix, med frukost i magen, på förskolan. Jag har hunnit utfodra Bowster, duscha, packa väskan och klä på Felix. Det enda vi inte hann med var att koka kaffe. Jag känner mig som värsta superkvinnan. Att jag själv hinner göra mig klar på tio minuter är ingen hemlighet, men att Felix kunde vara riktigt snabb en försoven morgon hade jag ingen aning om.

Nu sitter jag på tunnelbanan på väg till skolan, något sen och med en kopp Pressbyrå-kaffe i magen. Trots stressig morgon så känns dagen löjligt bra.

Mot framtiden och vidare!

Hej!

Jag fyller år snart. 29, inte så värst speciellt att fylla, jag vet. Trots det tänker jag bli firad och avkräva min sambo på presenter.

I år önskar jag mig en one piece - en rosa. Ja, det är skitfult. Ja, det ser sjukt mysigt ut. Ja, man ser ut som en Teletubbie i dem.

Min sambo hävdar att det är enormt osexigt och jag är fullt beredd att hålla med. Han hävdar också att jag skulle visa mig ute i den och han har helt rätt. Och mitt svar på det är att om jag inte får en, så köper jag en själv.

http://mobil.aftonbladet.se/nyheter/article15587425.ab;jsessionid=D23BE382BF3EC8925E6B57DE7B52646F

Bert har insett att hans karriär med att försöka skapa kändisar genom att delta i diverse skräpprogram. Inte en dag för tidigt!


"Mys-Bert" har en nygammal idé om hur han nu ska försörja sig. Han ska minsann se till att öppna det dör boende han ville öppna förut. Ett boende för asylsökande.


Alltså, för att ett privat företag kräver man att verksamhetschefen har en utbildning om minst 180 hp. För att få öppna och bedriva ett boende för asylsökande kräver man - ingenting? Ingen kompetens? Ingen utbildning? Ingen erfarenhet? Det räcker visst med att vilja tjäna pengar och gärna ha en skrattretande "karriär" som politiker?

Kom igen Bert, gör samhället och de asylsökande en tjönst. Öppna ett hotell istället. Eller ett Bed n' Breakfast, det passar din nya mys-approach. Okej?

Jag är helt hooked på Sons of Anarchy, jag älskar den där jävla serien.

Igår hade jag äntligen tid att se S05E03. Att något skulle hända med Ope hade jag redan förstått utifrån statusuppdateringar på Facebook så det var inte en så stor överraskning att han dog.

Fan, fan, fan. Min klara favorit i serien. Och den snyggaste. Ope är my kind of guy.

Man kan inte tycka annat, right?

Jag tränar på gym, inte alls så ofta som jag vill och borde dock. På gymmet hänger alla möjliga men mest biffiga killar och medelåldersmän som troligtvis var just biffiga killar en gång i tiden. Det förekommer även tjejer där, men allt som oftast hänger de i gymnet i väntan på pass eller tramsar runt lite med några 2 kg hantlar och gör utfall, ibland med en 5 kgs stång.

Idag såg jag till min stora glädje tre (!) tjejer som faktiskt använde de fria vikterna! Wow! Äntligen börjar tjejer komma ut från passen pch ta plats i gymmet och krossar myten om att tjejer inte ska träna tung på grund av för klena/fel kroppstyp/farligt/får för stora muskler.

Jag saknar dock att ha en träningskompis. En som man kan tillsammans med ibland, som peppar och som kan backa upp när en ska maxa vikten. Just nu safear jag ofta och törs inte lägga på för mycket vikt ifall kroppen "låser" sig. (Jag var med om det en gång för fem-ish år sen. Ovan som fan vid att träna lade jag mig i bänkpressen och pallade inte få upp vikterna. Det mest pinsamma var att en stor biff kom: "Öh, behöver du hjälp eller?" och lyfta bort stången. Som vägde 27,5 kg. Pinsamt som fan.)

Helst hade jag velat ha min PT Jon på plats vid några tillfällen så att vi kunde gå igenom övningarna jag kör. Så att jag får titta, testa och få feedback.

Idag tog jag tag i den där militärpressen också. Jag har gjort den en gång och tyckte inte alls om den. Det var obekvämt, läskigt och alldeles för tungt. Det var i april. Sen dess har jag aödrig mer gjort den, tills idag. Och vet ni? Jag fixade den! Det gick bra, rörelsen fungerade fint och vikten var alldeles för låg. Det känns skitbra. För varje obekväm övning jag glr känner jag mig starkare, både fysiskt och psykiskt. Jag bevisar för mig att jag faktiskt 1) kan, 2) vågar samt 3) fan i mig ska.

Nu ska jag hem och städa, duscha, äta och sen packa mig i väg till jobbet för en natts sömn. Imorgon har vi fest hemma. God, I need a fylla!