Bully
Efter att ha läst Malin Wollins krönika angående dokumentären Bully ( http://mobil.aftonbladet.se/wendela/kronikorer/malinwollin/article15513894.ab?partner=wwwredirect ) som tydligen har visats på SVT i veckan så surfade jag in på SVTPlay med mobilen. 1.5 timme satt jag med telefonen under näsan och kunde inte sluta titta.
Det var hemskt, sorgligt, vedervärdigt och ofattbart! Barn som ger sig på andra barn fysiskt men framför allt psykiskt. Barn som valt att ta sina egna liv på grund av mobbningen. Mobbning som ingen vuxen i skolvärlden verkar vilja ta till sig och erkänna. "Boys will be boys" och "Kids mocks each other sometimes, I'm sure they didn't meen it". Det är skrämmande och obehagligt! När vice rektorn på en skola tycker sig ha gjort en insats för Alexs skull bara för att mobbaren inte satt sig på hans huvud igen. Att han slår honom, retar honom, sticker pennor i honom och benämner honom som "Fishface" verkar vara okej.
Jag grät när jag såg den. Gömde mig i sovrummet för att tårarna inte kunde sluta rinna, jag ville inte att Felix skulle se det. Han är för liten. Vi pratade däremot om det när jag sett filmen. Om vikten av att vara snäll mot andra barn, att inte utestänga något barn och att säga nej när någon är dum mot honom eller mot någon annan. Som 4-åring blir det väldigt basala och enkla termer men ändock ett livsviktigt ämne att hålla vid liv. Att alla är lika värda, alla får vara med och att säga förlåt till varandra. Barn blir osams och barn gör dumma saker mot varandra och det är vår förbannade plikt som vuxna att säga ifrån och att visa att det inte är okej. För om ingen säger något, då är det ju okej?
Det gör riktigt ont i mig att se sekvenserna om Alex, den fine lille pojken som inte "passar in" och som får utstå vidriga mängder mobbning. Berättelserna om Ty och Tyler, som tog livet av sig skär i hjärtat och jag önskar att skolvärlden hade tagit problemen på allvar.
Filmen är inspelad i USA men det gör den inte mindre aktuell för oss här i Sverige. Vi måste prata om mobbning, vi måste lära våra barn att man aldrig får vara elak mot andra barn. Att man aldrig, aldrig, aldrig får mobba ett barn. Det är vår jävla skyldighet!
Gruppen Stand For The Silent bildades av Ty Smalleys föräldrar och finns på Facebook, gå med och visa ert stöd.
Och glöm inte bort, det är vi föräldrar som är ytterst ansvariga för vad våra barn gör! Prata med dem!
Här har ni länken till dokumentären. Det finns INGA ursäkter för att inte se den. Öppna ögonen för våra barns verklighet. Vet du vad ditt barn gjorde i skolan/förskolan idag?
http://webb-tv.nu/bully-svt-play-dox-dokumentar/
Kommentarer
Trackback
Efter att ha läst Malin Wollins krönika angående dokumentären Bully ( http://mobil.aftonbladet.se/wendela/kronikorer/malinwollin/article15513894.ab?partner=wwwredirect ) som tydligen har visats på SVT i veckan så surfade jag in på SVTPlay med mobilen. 1.5 timme satt jag med telefonen under näsan och kunde inte sluta titta.
Det var hemskt, sorgligt, vedervärdigt och ofattbart! Barn som ger sig på andra barn fysiskt men framför allt psykiskt. Barn som valt att ta sina egna liv på grund av mobbningen. Mobbning som ingen vuxen i skolvärlden verkar vilja ta till sig och erkänna. "Boys will be boys" och "Kids mocks each other sometimes, I'm sure they didn't meen it". Det är skrämmande och obehagligt! När vice rektorn på en skola tycker sig ha gjort en insats för Alexs skull bara för att mobbaren inte satt sig på hans huvud igen. Att han slår honom, retar honom, sticker pennor i honom och benämner honom som "Fishface" verkar vara okej.
Jag grät när jag såg den. Gömde mig i sovrummet för att tårarna inte kunde sluta rinna, jag ville inte att Felix skulle se det. Han är för liten. Vi pratade däremot om det när jag sett filmen. Om vikten av att vara snäll mot andra barn, att inte utestänga något barn och att säga nej när någon är dum mot honom eller mot någon annan. Som 4-åring blir det väldigt basala och enkla termer men ändock ett livsviktigt ämne att hålla vid liv. Att alla är lika värda, alla får vara med och att säga förlåt till varandra. Barn blir osams och barn gör dumma saker mot varandra och det är vår förbannade plikt som vuxna att säga ifrån och att visa att det inte är okej. För om ingen säger något, då är det ju okej?
Det gör riktigt ont i mig att se sekvenserna om Alex, den fine lille pojken som inte "passar in" och som får utstå vidriga mängder mobbning. Berättelserna om Ty och Tyler, som tog livet av sig skär i hjärtat och jag önskar att skolvärlden hade tagit problemen på allvar.
Filmen är inspelad i USA men det gör den inte mindre aktuell för oss här i Sverige. Vi måste prata om mobbning, vi måste lära våra barn att man aldrig får vara elak mot andra barn. Att man aldrig, aldrig, aldrig får mobba ett barn. Det är vår jävla skyldighet!
Gruppen Stand For The Silent bildades av Ty Smalleys föräldrar och finns på Facebook, gå med och visa ert stöd.
Och glöm inte bort, det är vi föräldrar som är ytterst ansvariga för vad våra barn gör! Prata med dem!
Här har ni länken till dokumentären. Det finns INGA ursäkter för att inte se den. Öppna ögonen för våra barns verklighet. Vet du vad ditt barn gjorde i skolan/förskolan idag?
http://webb-tv.nu/bully-svt-play-dox-dokumentar/
